Det finns ett personlighetsdrag som jag värdesätter hos människor mer än någonting annat. Det är något jag känner av på några sekunder hos nya människor jag möter. Det är förmågan att visa empati och förståelse för andra människor, situationer, beteenden och konflikter.
Enligt min mening är den totala avsaknaden av empati och framförallt förståelse vi ser i samhället idag något jag tror skapar onödigt lidande samt onödiga konflikter människor emellan. Då talar jag inte om avsaknaden av empati och förståelse som kan drabba någon under en svår period i livet, till exempel vid en depression eller vid stark inre sorg/stress.
Jag menar inte heller att jag anser att människor ska behöva vända ut och in på sig själva, i tid och otid, för att vara andra till lags. Det jag syftar till är det empatiskt neutrala förhållningssättet till situationer, beteenden och människor.
Om kassörskan i affären är irriterad eller otrevlig mot dig - tänk tre steg längre innan du får det att handla om dig. Det finns alltid en grundläggande orsak till en människas beteende. Kassörskan är med största sannolikhet inte otrevlig mot dig för att du har gjort något, förmodligen mår hen inte bra. Det kan vara vadsomhelst som har hänt, en ledsen dag, mitt i en separation, fått ett anklagande sms från en vän precis innan du skulle köpa din havremjölk. Det enda som är säkert är att det inte har med dig att göra, visa empati och förståelse för detta. Önska henne en trevlig dag och bjud på ett leende - du anar inte vilken skillnad det gör, om inte bara i dig, kanske även hos kassörskan.
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg, så tycker jag om förstå, det är därför jag kan analysera och känna in saker in i minsta beståndsdel. Jag anser att det är ansvarsfullt att tänka ett steg längre, att det är ansvarsfullt att försöka förstå en annan människa eller situation innan man dömer. I dagens samhälle är människor så fruktansvärt snabba på att hata, kritisera, förminska eller förlöjliga andra.
Om människor la ned bara hälften av den tid de lägger på ovanstående, på att försöka skapa förståelse eller glädjas åt andra som lyckats med något (även när det är långt ifrån den de själva är) så tror jag att många skulle uppskatta sig själva som lyckligare.
Att ta mitt eget ansvar till att försöka förstå andra med ett empatiskt neutralt förhållningssätt gör mig lyckligare som människa, drar mindre energi och jag blir mer harmonisk i själen.
Kommentera